# 2 Kärleksfull kontakt

För att vi är varelser av en dualistisk värld, vi har en stark tendens till att motsätta oss, jämföra och bedöma det, som vi inte ännu är i kontakt med och som vi därför inte ännu riktigt kan förstå eller acceptera. Det som vi inte har kontakt med kan skrämma oss, eller om vi inte är medvetna om vår rädsla, förarga oss. Kontakten är bas för mötandet, som kan i bästa fall leda till erkännandet av rädslan och det som vi tidigare upplevde som separat från oss. Detta kan vara början till konstruktiv växelverkan och helandet av relationen, genom stegvis accepterande, som i bästa fall leder alltid till något nytt.

När det gäller människans inre värld, hennes relation till sig själv - till samlingen av olika, från varandra mer eller mindre separata delar, eller hennes relation till den yttre världen - till samlingen av från sig själv, oss eller andra separata människor, hennes relation till naturen eller andra livsformer, har vi samma utmaningar framför oss. Där kontakten inte sker, där händer det inte något riktigt möte. Där mötet inte blir till, där händer det inte något helande av relationen. Vi ser direkt hur vår inre utveckling, det vill säga integration av de inre delarna, påverkar helandet av de yttre relationerna. Detta fungerar givetvis även vice versa: Om det finns en ända människa i vår närhet som genuint accepterar oss som vi är och önskar oss det bästa, underlättar det våra möjligheter att helas.

Om det finns polariseringar i vårt inre, så har vårt samhälle som helhet också olika polariseringar. En typisk motsättning är den mellan vetenskap och ande eller andlighet. Jag säger inte mellan vetenskap och religion här för att många av oss associerar ordet religion direkt till de olika tolkningarna, reglerna, traditionerna och ritualerna, som olika religiösa samfund har, där människorna kan vara utifrån ledda till att praktisera sin egen Gud-relation bara på ett visst tillåtet sätt. Samfundets eller kyrkans hierarkiska strukturer kan komma i mellan människan och hennes Gud. Andlighet är förstås också ett begrepp som har många betydelser. För mig betyder det människans direkta relation till Det Allra Högsta Gud och Den Gudomliga Familjen. Denna relation kan vårdas och stärkas på många olika sätt, genom att gå på många olika stigar.

Hela vårt medvetandets evolution är kontinuerlig förstärkning och stegvis växt tillbaka till "Avbild och Like av Gud", som Han skapade oss till i början. Denna växt eller utveckling är inte, som vi så lätt rationellt tänker, bara någon slags kronologisk och lineär process, utan multidimensionell, mystisk, paradoxal, kollektiv, och med allra högsta sannolikhet förutbestämd ändamålsenlig process. Det är helt omöjligt för vårt rationella, lägre sinnet att förstå denna process, för att inte tala om accepterandet. Det är lika svårt än att förstå de riktiga Heliga Skrifterna genom att endast använda den begränsade logiken av vårt lägre sinne. Vi hittar en hel del starkt bevismaterial för detta genom att bara titta på alla missförstånd och hur de Heliga Skrifterna har brukats som instrument för krig och maktspel. När religiösa samfund missförstår sina egna Heliga Skrifter, är det ingen under att vetenskapliga och andra samfund använder detta som ett tillhygge i sin egen argumentation.

I fronten av vetenskap, i alla fall på vissa områden, t.ex. i kvantfysik, finns det forskare som redan förstår, att vi egentligen pratar om en och samma sak, när vi pratar om vetenskap och andlighet. Det viktigaste forskningsobjektet i detta sekel är kanske inte hjärnan, utan medvetandet. Paradoxalt nog, medvetandet är den återstående länken i sammanförandet av vetenskap och ande och samtidigt medvetandet i sig självt kan möjligtvis förstås endast genom sammanförandet av vetenskap och ande.

I den vetenskapliga världen har det också redan länge funnits medvetenhet om att förnimmaren påverkar det som förnimmas. Det är inte långsökt att tänka, att en forskare som medvetet har stigit på medvetandets evolution förnimmer olika saker och på olika sätt än en forskare som använder endast sin rationella kapacitet. Också i modern psykologi och terapi har man äntligen vaknat till, i alla fall i viss rad, i användandet av metoder som har sina rötter i olika andliga traditioner, även om man inte alltid är medveten om detta.

Utan kärleksfullt och accepterande attityd - ingen kontakt. Utan kontakt - inget riktigt mötande eller konstruktiv växelverkan. Utan riktigt möte eller konstruktiv växelverkan - ingen förändring till det bättre, ingen växt och inget helande. Kärleksfull kontakt är bas för helandet.

Copyright (c) 2016, 2020 Nina Kristiina Honkanen